Bredvid frustande hav går jag. Ett steg efter det andra. Och så ännu ett. Het sand som ger vika och får mig att sjunka. Jag styr mot gränsen, där torrt möter vått. Ljust blir mörkt. Löst fattar fastare form. Fötterna lämnar efter sig tydliga spår i fuktig sand. Spår som vågen strax slätar ut. Min vandring är dold.
Hur många andra har gått här före mig? Som också gjort avtryck. Som försvunnit. Hur många hemligheter har spolats bort? Dränkta av bränningar och strömmar. Hur många tårar har havet sett? Tårar som hittat tillbaka till sitt ursprung. Förenats, sälta med sälta. Har jag vidrört samma strand som någon jag kommer älska? Någon som liksom jag lever och räds.
O du oändliga horisont, kan du svara?
Skön text. Gillar!
ReplyDeleteVäldigt fint.
ReplyDeleteFint."förenats, sälta med sälta"
ReplyDeleteHärligt öppen text.
ReplyDeleteJa fin text. Tänkvärd
ReplyDeleteUnderbar text, gillar speciellt gränsen där vått möter torrt.
ReplyDelete